EU-val

Jag kom efter att noga ha övervägt var min röst skulle hamna iväg en dryg halvtimma innan vallokalerna och lade min röst på FP(personkrysset utelämnar jag här). Vårt valresultyat måste sägas ha överträ’ffat förväntningarna med de 13% vi fick uppnåddes nästan det resultat valet 1999 gav senast Marit Paulsen kandiderade.  Såväl Moderaterna som Socialdemokraterna måste vara klart besvikna med sina röstandelar. SAP:s strategi att sätta en EU-kritiker som förstanamn tycks därmed inte ha gett önskat resultat, detta till trots att såväl Junilistan och Vänasterpartiet med sina EU-kritiska plattformar gjorde klart svaga resultat. När sedan miljöpartiwet snarare gått framåt genom sin mer EU-positiva hållning visar att EU-kritiken uppenbart inte gjorde något större avtryck i årets val. Sen har ju naturligtvis måste man erkänna detta att göra med att EU-kritiker i gemen avstod att rösta i större utasträckning än EU-förespråkare. Det blir sålunda en lite tråkig paradox att ett lägre valdeltagande sannolikt gör att sveriges kommande ledamöter i EP är mer EU-vänliga och förhandlingsvilliga än man skulle vara om valdeltagandet var högre.

Piratpåartiet och Miljöpartiet är vid sidan av Folkpartiet valets två andra stora vinnare.  Jag måste säga att jag är uppenbart tveksam till ett parti som bygger sin politik på en enda fråga och som i denna har en mycket kompromisslös ställning. Det går i viss mån att legitimera sin plats i EP, men fenomenet som sådant är ett hot mot ansvarsfullt politiskt beslutsfattande om det i förlängningen skulle ge PP och andra enfrågepartier betydande platser i de nationella parlamenten. För att det representativa politiska systemet ska fungera så måste det gå att ställa de beslutsfattande till ansvar för en mer allomfattande politik, främst inom ekonomiska men även inom en rad andra områden. Att nu PP, FI och mer etablerade mp är dominerande partier hos de unga samtidigt som etablerade partier återdfinns hos äldre, riskerar parallellt med att medlemsantalen och engagemanget för partipolitik minskar på sikt att underminera allmänhetens förtroende för och samhörighetskänsla med politiken. Detta är en långdragen händelsekedja där ett förändrat politiskt landskap riskerar att göra det politiska beslutsfattandet ineffektivt och instabilt, och i slutändan leda till drastiska hot mot hur Sverige fungerar. Denna utläggning gör sig nog mer hemma i ett annat sammanhang och kom att falla utanför ramarna för det genomförda EP valet.

Vi får ändå gratulera Piratpartiet till deras framgångar, men poängtera att det är nu ansvarert hamnar i deras knä. Man ska inte bli förvånade om Junilistans öde kommer upprepa sig 2014.  Piratpartiet bör dock ha större möjligheter att nå riksdagen 2010 än Junilistan 06, detta då dess politik inte lika starkt är så begränsat till EU utan kan även drivas i riksdagen. Vidare går dessvärre Sveridemokraterna ånyo framme även om vi nog har Piratpartiet att tacka att de inte når ett mandat.

UItanför Sveriges gränser är det uppenbart att EPP stärkt sin ställning något gentemot det socialistiska blocket, detta är en tendens sammanfallande med att det på flera håll kommit in populistiska eller extrema partier. I Storbritannien  får t ex både UKIP och starkt nationalistiska BNP mandat och regerande labour raasar till omkring 16% av rösterna. Den politiska turbulensen där har gjort Gordon Browns ställning mycket svag. Vänsterregeringar har vidare straffats starkt i exempelvis Spanien och Ungern till förmån för högern.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: